Det blev visst aldrig något avslut i den här bloggen, och det borde det ju verkligen ha blivit, eftersom det är över två veckor sedan jag åkte ifrån Grenoble nu. Två veckor som varit fulla av snö och minusgrader hemma i Linköping, lite otippat såhär i början av december.
Någonstans var det kanske så att jag inte ville ha ett avslut, eftersom jag inte alls hade lust att åka ifrån Grenoble. Men trots att jag fortfarande saknar det, så är det ju rätt bra hemma i Linköping också. Så nu får det allt vara slut på den här bloggen. Men vem vet var jag kommer att hamna i framtiden?
måndag 13 december 2010
tisdag 23 november 2010
Vemodigt
Nu är det snart dags för mig att åka hem igen, har bara några dagar kvar. Och som vanligt så känns det väldigt underligt, närmast vemodigt. Väldigt tråkigt att åka ifrån Grenoble som jag gillar, och alla kompisar här, och jobbet också. Men trelvigt att komma hem igen förstås, och träffa alla vänner där! Här kommer några listor:
Positivt:
Negativt:
Oklart:
Positivt:
- Träffa alla vänner!
- Alla pratar svenska
- Jag har en stor trevlig lägenhet, jämfört med här
- Jag har en ugn!
Negativt:
- Lämna alla vänner
- Kommer att sakna alla små butiker, slaktare, grönsaksaffär, mm
- Skidsäsongen, som börjar ungefär precis när jag åker
- Den fantastiska bergsutsikten
Oklart:
- Jag måste inte passa en busstid på morgonen, vilket leder till att jag faktiskt kommer iväg när jag planerat
söndag 7 november 2010
Vandring i Les Ecrins
Igår var jag alltså ute och vandrade. Och vi gick låångt. Och massor av höjdmeter, först upp 1400 meter, till 2200 meters höjd (ungefär som Kebnekaise alltså, lite kul!), och sen gick vi ner 1300 meter, för att ta bussen från ett annat ställe. Och det var riktigt jobbigt, ett tag höll jag på att verkligen gå under, tills jag insåg att jag hade slut på energi, och åt ett päron. Då funkade det igen. Men det var skönt också, och förstås fint igen. Och återigen hade vi tur med vädret, strålande sol hela dagen, även om vi ibland skuggades av berg. Sen var det ju kyligare än sist, framförallt uppe på toppen, men bitvis gick jag faktiskt i t-shisrt, även om jag fick ta på mig mer när vi stannade.
Förutom att det var jobbigt att gå, så var det också värsta språkkursen. Jag balnadade franska, med tyska, eftersom det var två tyska tjejer med, och min tyska fortfarande är bra mycket bättre än min franska, även om den också är knackig, efersom jag använder den så sällan. Det är lite jobbigt att prata både franska och tyska, eftersom jag verkligen måste tänka hela tiden. Och så blir jag mycket tystare än jag är på svenska, eller engelska, vilket iofs är en rätt intressant erfarenhet.
Idag har jag lite träningsvärk i benen, men inte allt för illa faktiskt. Med tanke på att det gjorde ont redan igår, så är det oväntat bra. Och lite min upplevelse av hur allvarlig träningsvärk är har verkligen förändrats efter att jag tränade kettlebells i somras. Då led jag verkligen när jag gick, satte mig ner, eller gjorde nåt annat jobbigt... Idag gör det bara lite ont. Här kommer lite bilder också.
Byn där vi började
Upp nånstans mellan några av bergen åt höger till gick vi
Kul stig, hade även lite tunnlar mellan varven, men dem blev det tyvärr ingen bild på
Jag
Lunchpaus högst upp på en bergstopp, med utsikt åt alla håll
Utsikt från lunchberget
På väg ner
Utsikt på nervägen
Förutom att det var jobbigt att gå, så var det också värsta språkkursen. Jag balnadade franska, med tyska, eftersom det var två tyska tjejer med, och min tyska fortfarande är bra mycket bättre än min franska, även om den också är knackig, efersom jag använder den så sällan. Det är lite jobbigt att prata både franska och tyska, eftersom jag verkligen måste tänka hela tiden. Och så blir jag mycket tystare än jag är på svenska, eller engelska, vilket iofs är en rätt intressant erfarenhet.
Idag har jag lite träningsvärk i benen, men inte allt för illa faktiskt. Med tanke på att det gjorde ont redan igår, så är det oväntat bra. Och lite min upplevelse av hur allvarlig träningsvärk är har verkligen förändrats efter att jag tränade kettlebells i somras. Då led jag verkligen när jag gick, satte mig ner, eller gjorde nåt annat jobbigt... Idag gör det bara lite ont. Här kommer lite bilder också.
Byn där vi började
Upp nånstans mellan några av bergen åt höger till gick vi
Kul stig, hade även lite tunnlar mellan varven, men dem blev det tyvärr ingen bild på
Jag
Lunchpaus högst upp på en bergstopp, med utsikt åt alla håll
Utsikt från lunchberget
På väg ner
Utsikt på nervägen
torsdag 4 november 2010
Hajkdags igen
Idag har jag varit och anmält mig till en till hajk på lördag. Och han förklarade en massa saker på franska. Bland annat kan det vara bra med damasker. Tog ett bra tag innan jag förstod vad han sa. Och sådana har jag ju inga, men jag lär väl överleva ändå. Däremot är jag lite orolig för att vad jag gett mig in på, tror han sa att vi ska gå 1400 höjdmeter, det låter rätt mycket. Och så ska vi åka lokaltrafikbuss från ett annat ställe, så det finns liksom inget val mer än att knata dit i tid. Men det blir säkert bra!
tisdag 2 november 2010
Berg och hav
Ganska många som jag känner i Linköping har en stark längtan till havet, som de verkligen saknar i Linköping. Själv har jag aldrig riktigt förstått det. Hav är väl trevligt, men att bo där på vintern, när det blir kallt occh fuktigt, nä, det lockar inte sådär särskilt. Men så har jag ju aldrig bott vid havet heller, trots 2,5 år på Irland på tre olika ställen.
Men nu tror jag att jag ändå börjar förstå lite av känslan, fast inte för hav, utan för berg. För jag börjar känna så för berg. När jag åkte från Grenoble till flygplatsen förra veckan, så åker man i en dal mellan två bergskedjor, och det är otroligt vackert, som det är överlag i Grenoble, som har bergskedjor åt alla håll. Men sen kommer man ut på slättlandet, och det kändes tomt. Jag saknade verkligen bergen, utsikten. Har känt samma sak ibland när jag åkt till Grenoble, och kommit in bland bergen, men tyvärr var det helt mörkt när jag kom tillbaks igår, så jag såg inget.
Men jag tror att berg är mitt hav. Jag har ju trots allt vuxit upp vid ett berg också, även om Billingen inte direkt kan mäta sig med Belledonne, Vercor och Chartreuse. Men det känns ändå rätt med berg. Tryggt på nåt sätt. Och så är det ju väldigt praktiskt när man ska orientera sig, speciellt här där de finns åt alla håll!
Men nu tror jag att jag ändå börjar förstå lite av känslan, fast inte för hav, utan för berg. För jag börjar känna så för berg. När jag åkte från Grenoble till flygplatsen förra veckan, så åker man i en dal mellan två bergskedjor, och det är otroligt vackert, som det är överlag i Grenoble, som har bergskedjor åt alla håll. Men sen kommer man ut på slättlandet, och det kändes tomt. Jag saknade verkligen bergen, utsikten. Har känt samma sak ibland när jag åkt till Grenoble, och kommit in bland bergen, men tyvärr var det helt mörkt när jag kom tillbaks igår, så jag såg inget.
Men jag tror att berg är mitt hav. Jag har ju trots allt vuxit upp vid ett berg också, även om Billingen inte direkt kan mäta sig med Belledonne, Vercor och Chartreuse. Men det känns ändå rätt med berg. Tryggt på nåt sätt. Och så är det ju väldigt praktiskt när man ska orientera sig, speciellt här där de finns åt alla håll!
måndag 18 oktober 2010
Olika utsikter
Den här stan kan verkligen se olika ut. Är det klart så ser man berg åt alla håll eftersom vi är omgivna av tre bergskedjor. Men rätt så ofta, framförallt på hösten uppenbarligen, så är det heldimmigt och man ser inte alls att det finns berg. Och så finns det alla mellanting där man ser de närmsta kullarna, eller bara nederdelen av bergen.
Den sista veckan har det tyvärr varit grått. Så bergen har gömt sig. Det har tydligen snöat än hel del också, så det borde kunna vara lite snöiga toppar när de väl kommer fram igen. Och det är ju alltid fint, om det nu kunde hända nån gång. Men det var i alla fall uppenbarligen tur att jag kom iväg och vandrade förra helgen. För det var uppenbarligen den sista fina sensommarhelgen vi fick här. Kan nog inte gå i shorts nån mer gång.
Två helt oilka utsikter från busshållplatsen på jobbet:
Den sista veckan har det tyvärr varit grått. Så bergen har gömt sig. Det har tydligen snöat än hel del också, så det borde kunna vara lite snöiga toppar när de väl kommer fram igen. Och det är ju alltid fint, om det nu kunde hända nån gång. Men det var i alla fall uppenbarligen tur att jag kom iväg och vandrade förra helgen. För det var uppenbarligen den sista fina sensommarhelgen vi fick här. Kan nog inte gå i shorts nån mer gång.
Två helt oilka utsikter från busshållplatsen på jobbet:
måndag 11 oktober 2010
Hajk i bilder
När vi började åka var det alldeles dimmigt, och lite regnigt. Men sen kom vi upp ovanför molnen, som låg som ett täcke över dalen större delen av dagen.
Hösten hade kommit mycket längre uppe i bergen än nere i dalen, och det var mycket fina höstfärger.
Här är jag framför en klippa som vi kravlat oss nerför en slänt för att kika på
En av de andra tjejerna som var med på en annan del av klippan
Här tar några av de andra en välförtjänt paus
Och till sist ett par utsiktsbilder. Notera att man ser dalen på den sista bilden, Det stora molntäcket försvann till slut. Men det var fortfarande lite disigt, så vi kunde inte se Mont Blanc som vi skulle kunna gjort annars.
Hösten hade kommit mycket längre uppe i bergen än nere i dalen, och det var mycket fina höstfärger.
Här är jag framför en klippa som vi kravlat oss nerför en slänt för att kika på
En av de andra tjejerna som var med på en annan del av klippan
Här tar några av de andra en välförtjänt paus
Och till sist ett par utsiktsbilder. Notera att man ser dalen på den sista bilden, Det stora molntäcket försvann till slut. Men det var fortfarande lite disigt, så vi kunde inte se Mont Blanc som vi skulle kunna gjort annars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)